Gråsjälören

Vid klubbens månadsmötet i december 1995 på statsisbrytaren Ymer föddes idén om en isobelisk på Gråsjälören. Bengt Erlandsson, som kom med idén, fick i uppdrag att leda ”projekt obelisk”. De flesta företag som tillfrågades var positiva till sponsring av projektet.

December 1995 var kall och klar med stark kyla och lite snö. Detta underlättade arbetet med den första obelisken.

På grund av att det ej fanns ström på ön lades en provisorisk strömkabel över isen från Granudden. Masten monterades med vattenslangar av ett fruset men glatt Liongäng.

Den 18 december 1995 restes masten med hjälp av F21:s helikopter. Därefter jobbade vattenpumparna dag och natt. Isobelisken växte i tävlan med Lyckseles istorn.

Den 24 februari 1996 invigdes den 34,5 m höga och 1.200 ton tunga isobelisken.

Gråsjälören och isobelisken besöktes första året av drygt 80.000 besökare. Gråsjälören kompletterades under sommaren 1996 med brygga och landgång. Detta gjorde att ön besöktes av många Luleåbor på dagsutflykt med småbåtar. Tyvärr saknades ett landfundament på ön, varför träbryggan och landgången skadades under den första höststormen.

Luleå kommun installerade ström på ön under hösten 1996. Luleå Lions Club erhöll ett arrendeavtal på 10 år. Ett pumphus byggdes och isobelisken flyttades till öns högsta punkt. Vid kontrollmätning 1997-04-08 mätte obelisken 54,130 meter, vilket är rekord.

HM Konung Carl XVI Gustaf imponerades av isobelisken och uttryckte sin beundran för Lions arbete vid sitt besök i Luleå den 9 april 1997.

Arbetet med att utveckla Gråsjälören har fortsatt oförtrutet. Nya toaletter, vedbod, grillplats och sopmajor har byggts på ön.

Förutom arbetet med obeliskbygget har andra aktiviteter ägt rum på ön till fromma för Luleåborna.